Idag när allting är sådär jättehärligt (nu bortser jag från den nationella provet i matte som var) och solen har varit framme och det verkligen varit vår och fina vänner och så, Samt slapp dag överlag, så pirrar det lite i magen.

Jag kollade på de sista extramterialet på 300 eMIL idag också, då pirrade det också lite i magen.
Men inte på det sättet, inte på det pirret som man får när man ser den man tycker om flera tiotals meter ifrån komma mot en, och det riktigt lyser om en samtidigt som man bara vill springa och slänga sig i famnen på den andra.
Det pirret man får av tanken på att få gömma sina kalla fingrar i någons varma hand.
Ta mig inte fel nu, pirret man får av det fina vädret och de alldeles fina vännerna är också helt underbart.

Men nu ikvällen fick Emil mig att tänka på hur fint kärleken kan vara. Hur fint det där pirret sätter sig i magen hos någon människa, just nu. Att man nästan av tanken på hur fint och lyckligt det är för just de personer som får sitt pirr besvarat, blir lite smålycklig själv inombords. Att människor borde ta vara på det fina man har mer, att man inte ska ta någonting för givet. 

Nej, nu ska inte de som inte har något sådant förhållande (jag) gå och bli ledsna och besvikna och tänka på vilken otur man själv har som inte kan gå omkring med det där pirret. Utan vi ska leva för dagen och ta in av allt annat fint vi har.
Men just ikväll kände jag för att ägna några tankar åt hur fin kärlek faktikst kan vara.

"Det finns ingen olycklig kärlek, det är bara alla idioter som inte vill ha någon som gör en olycklig." Emil Jensen

Peace out.
(Bilden är för övrigt från leloveimage.blogspot.com)